Måndag

Ansiktsbehåring

ett ämne som fortsätter att beröra

När jag är på mingelfester brukar jag alltid först lokalisera alla skäggprydda män i sällskapet. Med självsäkra, nästan lite kaxiga steg, går jag sedan fram till dem, var och en, och var och en ger jag dem en bifallande kommentar om skägget. En oslagbar "opener"; den enda som funkar om man vill ge en främmande man en komplimang utan att verka för bögig. I den goda stämningen som därpå följer brukar jag och mina nyvunna skäggbröder nästan alltid gå igenom våra personliga skägginspiratörer: Jag säger Alexander Bard, en annan säger Jesus, en tredje Pagrotsky.

Ingen nämner bin Ladin.

Ämnet kom upp under en housewarming i helgen, då en skägglös stackare beklagade sig över allt för ojämn och spretig skäggväxt. Han berättade för mig hur han hade tvingats ge upp ett försök att konvertera till islam, då han i fascination över imamernas inbjudande fylliga svarta skägg, hade blivit för närgången. Han måste känna.

Det var inte helt uppskattat.

Nu kommer vi till bin Ladin.

Hans skägg är mindre tilltalande. Längden är tillräcklig. Men den ojämna, glesa och lite stripiga skäggväxten som min vän talade om ser vi också hos bin Ladin. 

Tesen är så här:

När bin Ladin var yngre såg han avundsjukt på hur de tjocka snälla imamerna rofyllt lutade sig tillbaka i sina divaner och lät fingrarna rota sig in i skäggen medan de filosoferande talade om livet och döden. Bin Ladin närmade sig sakta imamens skägg med handen, bara för att få känna lite. Utskälld och tillrättavisad gick bin Ladin hem, ställde sig framför spegeln, förbannade sitt stripiga skägg, och började odla terroristplaner.

Enligt min vän är detta en tendens som är tydlig bland alla terrorister.

Kanske är detta också orsaken till den ilska Zlatan visade upp i senaste matchen.

/Fat

Minns en som inte finns bland oss längre