Fat blogg presenterar stolt årets sommarföljetong:
ZLATANS VÄRLD
FÖRSTA DELEN
Länge hade Zlatan för vana att gå tidigt till sängs. Ibland fick Zlatan knappt tid att släcka ljuset förrän Zlatans ögon föll ihop; det skedde så hastigt att Zlatan inte hann tänka: ”Nu somnar Zlatan.” Men en halvtimme senare väcktes Zlatan av tanken att det var på tiden att försöka sova; Zlatan ville lägga ifrån sig den bok Zlatan alltjämt trodde sig ha i händerna och blåsa ut ljuset. Under sömnen hade Zlatan fortsatt att reflektera över det Zlatan nyss läst, men Zlatans reflexioner hade tagit en något besynnerlig vändning, ty Zlatan tyckte sig själv vara det som boken handlade om: en kyrka, en stråkkvartett eller rivaliteten mellan Frans den förste och Karl den femte. Denna föreställning dröjde kvar ännu några sekunder efter att Zlatan vaknat; den tedde sig ingalunda orimlig för Zlatans förnuft men låg som en hinna över Zlatans ögon och hindrade dem att uppfatta att ljuset i staken inte brann. Så började den te sig allt mera meningslös, som minnet av en föregående tillvaro sedan en själavandring ägt rum. Bokens innehåll lösgjorde sig från Zlatans person; Zlatan var ånyo fri att tänka på det eller att låta bli. Zlatan återfick synförmågan och förundrades över att runt omkring sig finna ett milt mörker, vilsamt för Zlatans ögon men än mer för Zlatans sinne, för vilket det framstod som någonting orsakslöst och ofattbart – som verkligt mörker. Zlatan undrade vad klockan kunde vara; Zlatan hörde tågens visslingar, nära eller fjärran som fågelsång i en skog. De upplyste Zlatan om avstånden, angav vidden av det ödsliga landskapet där den resande ilar mot närmaste station. Den väg han färdas kommer att stå inristad i hans minne tack vare den spänning han erfarit vid kontakten med nya platser, vid ovana handlingar, vid samtalet för en stund sedan och avskedstagandet under den främmande lampan som följer honom i nattens tystnad, samt vid tanken på hur skönt det skall bli att snart komma hem.
