Onsdag

Zlatans märkliga beteende har fått sin förklaring.

Han stormade in här kvällen innan resan till San Marino. Han var exalterad. Hade sett ett inslag på kulturnyheterna om Bruno K. Öijer och  hade nu bestämt sig för att bli estradpoet. Han ville ha min hatt. Han hade sett att Bruno K. Öijer hade en likadan. Jag erbjöds femtonhundra euro för hatten.

Jag bad Zlatan lugna ner sig. Han satte sig, jag bjöd på whiskey.

Kvällen avslutades med Bob Dylan, Pall Mall och ett stilla djuplodande samtal om den fria viljan.

/Fat

Torsdag

Jag fick ett vykort för några dagar sedan. Det var från Zlatan. Poststämplat i München. München Hofbräuhaus på bilden.
    
     Han uttryckte sig märkligt, annorlunda. Det var Zlatans krokiga handstil som avslöjade att det var han som skrivit det.
    Så här skrev han: 
    ”Evigheten är en korridor. Och där befinner vi oss just nu alldeles i början. För varje steg vi tar framåt växer korridoren och blir två steg längre. Man kommer framåt, men samtidigt längre och längre från sitt mål.” 
    Längst ner på kortet hade han sedan lagt till, med annan penna (möjligen läppstift):  
    ”In München steht ein Hofbräuhaus HoHo! HoHo!” 
/Fat