Fat blogg presenterar stolt årets sommarföljetong:
ZLATAN PRINS AV DANMARK
FÖRSTA DELEN
På bastionen. Zlatan, Horatio och Marcellus kommer.
ZLATAN Så kallt det är! Hu, vinden blåser vasst!
HORATIO Den biter en i skinnet.
ZLATAN Vad är klockan?
HORATIO Hon går mot tolv.
MARCELLUS Nej, hon har redan slagit.
HORATIO Det undgick mig.
Då kommer strax den stunden
då anden visar sig.
Trumpetstötar och kanonskott bakom scenen.
Vad skjuter de för?
ZLATAN I natt tar kungen sig ett grundligt rus.
Han håller fest och snurrar runt i hoppdans.
För varje klunk av rhenvin som han tar
förkunnar pukor och trumpeter högt
hans bragd vid bägaren.
HORATIO Är det en sed?
ZLATAN Ja visst för tusan!
Fast jag är barnfödd här i landet
och fostrad att bevara traditionen,
så tycker jag det vore mera rätt
att bryta än att följa denna sed.
Vårt superi gör oss till spott och spe
bland andra folk i öster och i väster.
De kallar oss för drinkare – och svin
är nu ett epitet för danskarna.
Det gör detsamma vad vi har presterat
i fråga om bedrifter, när vårt rykte
förlorat all sin forna glans och märg.
Så kan det vara med en enskild man
att han har fått ett fel, en brist från födseln,
ett lyte som han inte själv rår för
(sina föräldrar väljer man ju inte)
eller ett övermått av något anlag
som bryter ner förnuftets alla spärrar,
eller en dålig vana som förstör
ett nobelt väsen. Nå, som sagt, en man
med en skavank – kanhända nedärvd eller
kanhända vållad av ett oblitt öde,
han kan, hur god och fin han eljest är,
bli illa ansedd för sitt enda fel,
liksom en droppe malört i pokalen
gör hela drycken besk.
Vålnaden kommer.
HORATIO Min prins, där är den!
ZLATAN Änglar och nådens sändebud bevare oss!
Är du en salig själ, en mörk demon
med doft från himlen eller stank av Satan,
med elakt uppsåt eller kärleksbud?
Du kommer i en sådan gåtfull skepnad
att jag vill tala till dig, kalla dig
min far! Kung Zlatan! Danmarks konung, svara!
Låt inte tvivel slita sönder mig!
Men säg varför ditt vigda stoft på båren
sprängt sönder svepningen, och varför graven,
där vi fick se dig sänkt till evig ro,
har öppnat sina tunga marmorkäftar
och kastat upp dig? Vad betyder det
att du, ett lik, på nytt går klädd i stål
i månens bleka skimmer och gör natten
så kuslig? Vi, naturens narrar, skakas
av tankar som går bortom allt förnuft.
Säg, varför, varför? Säg, vad ska vi göra?
Vålnaden gör ett tecken åt Zlatan.
HORATIO Han tecknar åt er att ni ska gå med.
Han vill visst anförtro er någonting
i enrum.
MARCELLUS Se, med vilken hövlig gest
den visar att ni ska gå längre bort.
Men följ den inte.
HORATIO Nej för allt i världen!
ZLATAN Jag måste – annars vill han inte tala.
HORATIO Nej, gör det inte!
ZLATAN Vad har jag att frukta?
Mitt liv är inte värt ett vitten,
och mot min själ förmår han ingenting.
Den är odödlig likasom han själv,
så vad kan ske? Nu vinkar han igen,
och jag går med.
HORATIO Men kanske drar han ner er
i floden, eller lockar er till toppen
av klippan som ger svindel, den som stupar
så brant i havet. Kanske tar han där
en annan, hemsk gestalt så att ni mister
förståndets kraft och drivs till vanvett!
Betänk det! Själva platsen kan nog väcka
förtvivlade, orimliga impulser
hos var och en som stirrar ner i djupet
så många famnar, och hör havet ryta.
ZLATAN Han vinkar ännu. – Gå, nu kommer jag!
MARCELLUS Min prins, gå inte!
ZLATAN Bort med händerna!
HORATIO Låt bli att gå!
ZLATAN Mitt öde manar mig
och gör den minsta åder i mig stark
som varje sena i Nemeas lejon.
Vålnaden vinkar.
Han vinkar ännu. Släpp mig, mina herrar!
Den som vill hindra mig förvandlar jag
till spöke! Bort! – Gå nu, jag följer dig.
Vålnaden och Zlatan ut.
HORATIO Hans fantasi gör honom desperat.
MARCELLUS Vi följer med. Nu bör vi inte lyda.
HORATIO Nej kom, vi går! Åh, hur ska detta sluta?
MARCELLUS Något är ruttet i den danska staten.
HORATIO Må himlen råda.
MARCELLUS Men vi följer honom.
De går.