Tisdag

En tendens har redan börjat märkas i det socialdemokratiska partiet. 

Ett mustaschvälde är att vänta.

En skräckdiktatur där män i mustasch står högst i samhällspyramiden och annat vanligt folk tvingas till slaveri. 

Juholts tronföljare (inringad man på bilden; gissningsvis Håkan Juholts adoptivnevö) tycks redan vara utsedd. 

Naturligtvis i det fördolda.

Vissa menar att Juholt stack kniven i ryggen på Mona Sahlin för att bereda vägen åt sig själv mot partitoppen.

En del menar att det började mycket tidigare.

"Det var en knarkare i mustasch som såg ut som Christer Pettersson, men han kunde lika gärna vara Håkan Juholt" beskrev Lisbeth Palme skärrat den man som mördade hennes make, tillika Sveriges statsminister, Olof Palme, en kylig februarinatt för 25 år sedan.

Då var Juholt en driven SSU:are med tydliga ambitioner och inte helt konventionella arbetsmetoder.

Mustaschprydd. Då som nu.

För att hedra landslagets "Grand Old Lady", Anders Svensson, som tvingas avstå kvällens kusligt svåra EM-kvalmatch på hemmaplan mot Moldavien efter att han trampat snett på dansbanan under en spelning med Lasse Stefanz i helgen, serverade Malmö högskolas restauranger idag bara Tacos.

Klarar sig Sverige utan Svensson?

"Det är klart att det är ett avbräck" säger Zlatan. "Anders är lika viktig för oss som Christer Björkman är för Mellon."

/Fat

Måndag

Det har pågått en diskussion nu ett tag om Håkan Juholt.
Om han kan ena ett splittrat parti. Om han kan locka tillbaka trogna S-väljare som svikit i de senaste valen.
Om en man i mustasch egentligen är att lita på.
Zlatan, som röstat på Kalle Anka-partiet sedan 1988, har gett sig in i debatten och sagt att han, eftersom polaren Berlusconi inte ställer upp i svenska valet, kan tänka sig att rösta på Juholt, "men bara om han spolar mustaschen".
I samma intervju utförd av TV4:s karismatiske svärmorsdröm Patrik Ekwall sa Zlatan att han kunde tänka sig att spela i den saudiska ligan i framtiden.
Om han bara får bra betalt och alla spelare, ledare och domare rakar av sig sina "läbbiga mustascher".
Men helst vill Zlatan bara börja röka.
"Det är en dröm jag haft ända sedan jag började karriären. Med dom pengar jag har tjänat in har jag räknat ut att jag kan röka en limpa om dagen när jag lagt skorna på hyllan. Tänk er. Bara ligga i hängmattan hela dagarna och blossa. Underbart!"
/Fat

Måndag

Ansiktsbehåring

ett ämne som fortsätter att beröra

När jag är på mingelfester brukar jag alltid först lokalisera alla skäggprydda män i sällskapet. Med självsäkra, nästan lite kaxiga steg, går jag sedan fram till dem, var och en, och var och en ger jag dem en bifallande kommentar om skägget. En oslagbar "opener"; den enda som funkar om man vill ge en främmande man en komplimang utan att verka för bögig. I den goda stämningen som därpå följer brukar jag och mina nyvunna skäggbröder nästan alltid gå igenom våra personliga skägginspiratörer: Jag säger Alexander Bard, en annan säger Jesus, en tredje Pagrotsky.

Ingen nämner bin Ladin.

Ämnet kom upp under en housewarming i helgen, då en skägglös stackare beklagade sig över allt för ojämn och spretig skäggväxt. Han berättade för mig hur han hade tvingats ge upp ett försök att konvertera till islam, då han i fascination över imamernas inbjudande fylliga svarta skägg, hade blivit för närgången. Han måste känna.

Det var inte helt uppskattat.

Nu kommer vi till bin Ladin.

Hans skägg är mindre tilltalande. Längden är tillräcklig. Men den ojämna, glesa och lite stripiga skäggväxten som min vän talade om ser vi också hos bin Ladin. 

Tesen är så här:

När bin Ladin var yngre såg han avundsjukt på hur de tjocka snälla imamerna rofyllt lutade sig tillbaka i sina divaner och lät fingrarna rota sig in i skäggen medan de filosoferande talade om livet och döden. Bin Ladin närmade sig sakta imamens skägg med handen, bara för att få känna lite. Utskälld och tillrättavisad gick bin Ladin hem, ställde sig framför spegeln, förbannade sitt stripiga skägg, och började odla terroristplaner.

Enligt min vän är detta en tendens som är tydlig bland alla terrorister.

Kanske är detta också orsaken till den ilska Zlatan visade upp i senaste matchen.

/Fat

Minns en som inte finns bland oss längre

Thursday

For all you English viewers.  
Leading Zlatan Blog - the usually conservative - has taken the step as the Eurovision song contest dared take a long time ago. 
I.e. towards a more internationally embossed profiling.  
The language is updated. The beats fresher. I'm dancing in cages. The lyrics are hollow.  
Entertainment is taken to a whole other level.  
Now I try to explain why Zlatan went out of the Champions League.  
It was here with Littorin beard.  
It was not pretty.  
And it was Mr Littorin already illustrated.  
Zlatan Ibrahimovic missed it. He was presumably also missed the fact that this crew-cut goatee is associated with immediate career collapse.  
That Zlatan had missed this one could well understand. But that also Zlatan's coach, his teammates, agent Raiola, dude Persbrandt and Helen, had been forgotten by Sven Otto's story and let the poor Zlatan run out on the pitch with the angry, unhappy Littorin The beard is for me a mystery. 
I sense a conspiracy. 
I will not say who I think is behind it. But it must be class suckup Lionel Messi, and the cozy schoolmaster Guardiola. 
Facial hair is a scorching issue. 
A man in Stockholm has sent a lawsuit against a friend who refuses to shave off his mustache, despite an unwritten agreement between the two entered into a number of years ago who said that neither of the two may wear a mustache users until they are really old. Now the friend violated the agreement. 
"He will be moving to Stockholm soon. I will not be able to feel safe here anymore. Men with mustaches are not to be trusted. Look at Hitler and Christer Pettersson." Stockholm writes the author in the lawsuit.  
Speaking of Hitler and Christer Pettersson. 
They were both at the peak of their careers when they suddenly fell, quickly and dramatically, down to ruin. 
Was it the mustache who was to blame?  
Perhaps, it is not just Littorin beard who is unlucky persecuted, but distasteful to facial hair in general. 
/ Fat

Tisdag

För att inte framstå som den mansgris jag i själva verket är tänkte jag idag på internationella kvinnodagen lyfta fram en representant för dem där andra. Dem som Ranelid kallar "det första könet". En kvinna.
En riktig "self made woman". Den enda som lyckats tämja vildmannen Zlatan.
Helena Seger.
Hennes historia började när hon var 17 och hade fått nog av småstadstristessen i Lindesberg, och, som taget ur en film, skrev en lapp till föräldrarna, la den på köksbordet och drog till Malmö.
Hon jobbade 200 procent, levde på bröd och vatten tills hon kunde köpa sig en Mercedes cabriolet.
En dag hade Zlatan dubbelparkerat sin Ferrari framför caben, och han föll direkt för den vildsinta charmen i Helenas uppjagade irritation.
Helena är en riktig powerlady med huvudet på skaft.
För att slippa betala tiotusen för en söndertrasad t-shirt från Balmain - en summa som de flesta andra fotbollsfruar villigt skulle betala - köper Helena t-shirten billigare från herravdelningen.
"Män är inte så tröga att de betalar tiotusen för en t-shirt."
Med det ekonomiska tänket tjänar Helena i runda slängar en femtusing.
"Jag är ju ändå praktiskt taget en man. Jag är ju framgångsrik", säger hon självsäkert, "och det har inget med Zlatan att göra." tillägger hon sedan.

Informationen är hämtad ur en intervju med Helena Seger i det feministiska magasinet Elle, nr 12 2010.

Björn Ranelid är den enda Augustprisvinnande författaren som spelat i MFF:s A-lag och som skjutit mål iklädd gummistövlar i stjärnorna på slottet. Den enda i världen faktiskt. T.o.m. jag är tveksam till att Zlatan skulle klara av en sådan bedrift.
/Fat

Söndag

Händelserna utspelade sig i förra veckan.
Upplevelsen har krävt en del bearbetning.
Nu är jag redo att tala ut.
Här är min version.

Kallis.
I sällskap med två tyskar.
Omgärdad av skrynkliga kroppar - ärrade och smyckade med fängelsetatueringar.
Här grillas vi nu tillsammans i tusen grader i eukalyptusångorna.
Millimetrar mellan var mans lår.
Millimetrar mellan var mans stjärt.
Så nära gränsen.
Tanken är spännande, provocerande och eggande.
Balansen är hårfin, men gränsen absolut.
På andra sidan: hardcore bastuklubbande.
En plats för den frisinnade.
Steget in till unisexbastun är kort, men det tar dig till en annan värld.
"A small step for an ordinary man, but a giant scary leap for the sauna man."
Många av oss lever ett helt liv utan att ta det steget.
Mina tyska kumpaner däremot var ivriga.
I Tyskland har man inte förstått det basala: att män bastar med män.
I Tyskland är allt unisex. Badkläder och skylande handdukar är förbjudna.
Unisexbastun blev en besvikelse.
Vi stegade in. Stolta. Nakna.
Blickar vändes bort. Stämningen: tryckt.
Damerna skylde sig.
Vi försökte hålla ångan uppe.
Talade högt och obesvärat på tyska om damernas yttre attribut.
Betygsatte och rangordnade utan att komma överens.
Sen stängde dom och vi gick hem. Vår bastuhelg var slut.

Har alltid tyckt att hockeyspelare varit lite dumma.
Nu har det visat sig att alla svenska hockeyspelare numera ger sina söner namnet Eddie-Bo.
Några hockeyspelande ungdomar i Svalöv hissade upp döda grisar i flaggstängerna utanför gymnasieskolan.
"Vi gjorde det för att markera vårt stöd för pensionärerna i Kumla", lät ynglingarna meddela i ett telegram.

På frågan "Vad tycker du om Zlatan?" har 36% svarat "Zlatan är bäst". Siffrorna är chockerande. Ni som tillhör de 64% som svarat annorlunda har inget i den här bloggen att göra. Ge er av med detsamma!
Zlatan är bäst. Det är en universell sanning.
/Fat